Man ska inte uttala sig om pjäser man inte sett. Jag vill bara säga ett par saker apropå debatten om Turteaterns uppsättning av Solanas scum-manifest:
lite paradoxalt är det ändå när giftskåpslitteratur ingår i skolundervisningen. Men visst kan gymnasieelever läsa Scum-manifestet, på något vis markeras det säkert att det handlar om giftskåpslitteratur,
gymnasieelever kan också gå och titta på en uppsättning av Scum, om det är tydligt att det handlar just om en uppsättning av giftskåpslitteratur.
Man kan inte skilja mellan person och verk (Solanas sköt faktiskt, och för att begripa Solanas måste man sätta in texten och handlingen i deras sammanhang).
Jag lyssnade på en debatt mellan Johan Lundberg och Nina Lekander i radio, och slogs återigen av hur patriarkalt Lekander uttrycker sig. "Hon var en tossa". "Det är inget politiskt program". Då var det något större respekt i Lundbergs sätt att uttrycka sig - ungefär: det var ett tragiskt levnadsöde.
Det andra som slog mig var Lekanders förväxling av litterär kvalitet och moral. "Om man uttrycker det smart, och snyggt" är det ok att förespråka mord, om man inte uttrycker det smart och snyggt är det inte ok, hävdade Lekander. Om man lämnar den svåra frågan om bedömning av litterär kvalitet åt sidan ett tag, så kvarstår faktum att det moraliska eller amoraliska inte kan mätas med smarthets- eller snygghetskriterier.
Smart och snyggt är inte litterär kvalitet, det är mer något för reklambroschyrer, och moral/omoral är något som inte bedöms utefter förpackningen.
Det mest fascinerande var kanske när Lekander frågade Lundberg: "Tycker du att all konst ska uppmuntra till jämlikhet?"
Däremot är det klart att det inom underhållningskulturen finns massor av våldsförhärligande, både implicit och oförblommerat, som accepteras utan just någon diskussion alls. Och det får man väl anta att den här uppsättningen bland annat syftar till att fästa fokus på. Jag undrar också om några ungdomar som sett den uttalat sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar